att överleva i sibirien

jag är säkerligen inte den enda som blivit varse om hur förfärligt lidsam situationen utomhus är just nu. när det är -20 grader så borde det vara ganska glasklart för vädergudarna att -20 är mer än tillräckligt när det hållit i flera veckor nu. men icke sa nicke, för endast minusgrader kan bli brutaltråkigt om ett tag, så då kan det lika gärna få blåsa lite grann också. min nos var så röd att den nästan var svart och jag trodde jag skulle bli tvungen att amputera både den och hela resten av min kropp när jag kom in från en iskall promenad. det ledsammaste med vinden, om man räknar bort det faktum att den gör -20 att kännas som -50, är att den blåser bort all snö från träden och allt börjar se alldeles kalt och tråksamt ut. men när det ännu inte var blåsigt, och när det var lite mindre kallt, så var det finare:

titta på den snöflingan! det är så fantastiskt att den alldeles av sig själv kan anta en så kanonfin form av att bara frysa till lite! de här finingarna föll förra lördagen, i miljontal. och jag var väldigt fascinerad över den finska vintern under en hel tusenlång promenad och lite till, tills måndagen kom, och den finska vintern blev ett stort pain in the ass (igen).

det komiskaste med den iskalla tillvaron just nu är att jag råkade få sönder termostaten på sovrummets värmeelement förra veckan ungefärligen. och som när en cykelväxel går sönder och den alltidalltid gör sönder i och förevigad till 1an som ingen orkar cykla långa sträckor med, så gick termostaten sönder i 0-läget; vi har haft ett lite kyligt sovrum den senaste veckan. därtill har vår balkongdörr tydligen svårt att hålla tätt eftersom det har skapats en isbeläggning runt dörrkarmarna - på insidan! det ser väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, VÄLDIGT lovande ut.