skåda blå sky

jag har tillbringat dagen med en alldeles galet söt liten krabat och hans genomsnälla mamma och fotograferat mer än jag gjort på en hel evighet hittills. det kändes skönt att det äntligen kändes rätt okej att fotografera. och det var mer än okej att fotografera ett barn som bara log och skrattade och gjorde roliga miner inför kameran, det var nästan seventh heaven för mig. dessutom fick jag se lite nya vyer genom tågfönstret för en gångs skull, och utöva min patetiskt dåliga sociala interaktionsförmåga tillsammans med de här människorna jag inte kände mer än ett halvt dugg. allt är mer än väl, med andra ord.

vegetariska köket

en dag för länge sedan hittade jag ett recept på busenkla grönsaksbullar med morot och fetaost, och det lät ungefär inte som annat än den bästa grejen. därför måste jag definitivt dela med mig! dessa är nog de bästa vegetariska hemlagade biffarna / bullarna jag ätit nämligen!

du behöver:
500 gram morötter
1 lök
2 vitlöksklyftor
200 gram fetaost
1 ägg
1 deciliter skorpmjöl
½ deciliter olivolja
svartpeppar,
salt,
basilika efter smak

skala morötterna, löken och vitlöken och riv dessa fint i en stor skål.

mosa fetaosten med gaffel, det är easy piece of cake, och rör ner tillsammans med de övriga ingredienserna och knåda ihop allt till en jämn massa.

rulla bollar av dem, placera dem på bakplåt och kör in i ugnen på 225 grader i cirka 30 minuter. grönsaksbullarna får bäst konsistens och bäst smak när de fått svalna lite grann. jag fick 27 rätt så stora bullar av den här smetsatsen, brabra.

sen hade jag tänkt käka dem tillsammans med potatismos, men eftersom det fanns pommes och bernaisesåsingredienser i skåpen utan att behöva besöka matbutiken först, så fick det bli så istället, höhö. och latmanssallad såklart. men det räckte ju och blev över av vegebullarna, så potatismoset får bli ett nytt försök imorgon. dessutom tror jag att bullarna skulle bli bra med lite soyakross eller zucchini i smeten, next time alltså!

det bästa med hela grejen var ju att de för det första är alldeles fasligt mycket billigare än butikens varianter, de innehåller inga extra tillsatsämnen och de var så sjukligt enkla att vända ihop. jag blev så imponerad över mig själv att jag nästan blev rörd, haha.

räven över isen

igår satt jag 13 timmar i bil och avverkade nästan 800 kilometer utan något stadigare syfte. i baksätet satt stundvis några aspackade människor som alla var 30+ och gillade att höra på saker som Popeda, Stella, the Baseballs och Neljä Ruusua på skyhög volym. och hörni, det är överskattat att vrida ner musikvolymen ifall man ska säga något åt sin polare, eftersom det är mycket behändigare att vråla vad halsen går för istället. och när man ska vara på hugget även om man dricker något som kanske hette kotka-vodka och är full som ett kadaver, så är det bästa sättet att beskriva vägen på följande: "kör rakt, rakt, rakt, rakt, och här, ursäkta mig, 300 meter åt vänster bor Tjalle, lite framåt bor Kalle, åt höger bor Hjalle och där 400 meter åt vänster bor jag!", varpå jussi tvärnitar så jag nästan slår av näsbenet i instrumentbrädan och passagerarna som är glada i hatten spiller ut alla sina drycker på de sprillans nya bilsätena och vägbeskrivaren korrigerar: "NEJ FÖR FAN DIN JÄVLA... CHAFFIS, URSÄKTA, JAG MENADE 400 METER FÅGELVÄGEN, KÖR FRAMÅT BARA!" fågelvägen, ja, det gissade väl alla.

därtill är det väldigt moget när aspackade 30-åringar drar högljudda och alldeles förbaskat smaklösa dueller i "your mother is so fat..." eller tilltalar varandra med namn som 'pannluggsbög' eller 'din vänsterhänta jävla aphjärna'. dessutom är det väldigt moget att dehär männen också vill köra tusen varv runt torget i tavastehus med fönstrena öppna och vissla åt alla lättklädda damer, också väldigt moget att de vill stanna på blåstömmarpaus, och att de mitt i akten börjar brottas, och att en polisbil plötsligt kör upp vid oss och av okänd anledning inte tog med sig dehär redlösa individerna till finkan ens.

sen var det dehär med sommartiden. och det här med att vi ska ha prov i färglära och fotohistoria imorgon, men jag vet varken om provmaterialet eller vilken tid det ska skrivas. nothing to lose, folks!

trade

jag är så otaggad inför den här skoldagen. det vore till och med roligare att gräva en syfteslös grop i marken i tio timmar framåt. som man kan förstå så sprudlar jag inte av entusiasm. trots att jag tänkte ta mig till karis med det billgare tåget i ordningen klockan tio, försummade jag sovmorgonen med att stiga upp och äta frukost klockan sex, igen! man känner sig som en bra och rentvådd människa när man stiger upp den tiden på dygnet för att påbörja dagssysslorna. och därtill måste/ kan/ får jag äta lunch under de kommande minuter innan tåget går! fräsch tid att luncha på, men om jag ska stå ut med en halvgalen lärare som nu i eftermiddag ska hålla den sista fotohistoriakursen för i år, är det nog bäst att jag inte är ett hungrigt monster med tendens till både aggressiva blodsockerfall och grinigt hungerhumör. för all säkerhet.

kärleksmums

idag kändes det exakt som det bör kännas på morgonen när man bestämmer sig för att ta en ledig dag. den här veckans horisont ser inte speciellt ljus ut, men min hemmadag blev effektiv och kanonskön. jag började med att gå upp med jussi, det vill säga vakna klockan sex. jussi bestämde sig kort därefter, när frukosten var konsumerad alltså, för att åka till jobbet först till åtta. han sov i en timme till, jag läste slut dexterboken (vilken bok, sen!). efter en promenad i den alldeles underbara vårsolen, ställde jag mig i köket tillsammans med ett kaksug och undrade ifall skåpena skulle bjuda på ingredinser till chokladkaka, och det gjorde de i princip nog. åtminstone till receptet som jag plockade upp här.

det fanns inte mjölk, men det fanns en vaniljjoghurt. det dög finare än fisken. jag har tappat bort mitt decilitermått, så jag använder alltid muminmuggar för att mäta upp med. jag antar att de rymmer 3 deciliter., den teorin har funkat tacksamt hittills.




och allt mjöl mitt i ISObruset. jag fann bara litegranna mjöl, och ersatte det som saknades med potatismjöl och vetekli. med lite googleforskning verkade det som en möjlig lösning till mjölproblemet, men man skulle lägga till ett extra ägg för potatismjölens skull. fråga icke.


det bästa köket


sleva degen ur skålen, upp i minilångpannan, och det allra bästa: slicka skålen ren! smeten smakade fabulöst.


GLÖM INTE ATT LÅTA KATTEN FÅ VARA MED PÅ VARJE HÖRN. ge den dock inte smet, eftersom den innehåll både kakao och laktos. note to self.


släng in smeten i ugnen, ställ äggklockan på 20 minuter, men HELST 15 minuter för att få den lite kladdig ens. med 20 minuter blev min kaka inte speciellt kladdig.


och voila! en kaka!


hylla dig själv. ät ihjäl dig. look like a geek. mission complete.

sleepless

tipset värt miljonen. när jag var liten brukade mamma droppa lavendelolja på örngottet. det har avslappnande effekt och det hjälper lite grann om man inte kan sova. dessutom doftar det förfärligt gott, så även om man inte längre har sömnproblem, är det ändå guld att ligga med en bra söndagskänsla i magen och borra huvudet i en kudde som doftar lavendel. hett tips nummer två: bara droppa lite olja på kudden, två droppar eller så, annars kan doften bli så ihärdig att man kanske inte kan sova / andas alls.

pancho

vår dator söndrades. mycket. för ett tag sen. igår anlände vår nya dator som endast kändes som ett myrslag under bältet i den här lilla teenyweenykonkursen, hmmm-m. dock är den väldigt fin och helsvart. och den är också jättesnabb och hypertystlåten i jämförelse med det gamla åbäket. en god investering trots att tajmingen inte kunnat skita sig mer. men det är grejer som det här som utgör livets salt, som ger lite spänning i en tråkig tillvaro! wohooo!

med den gamla datorn försvann även photoshop och det kommer antageligen dröja ett tag innan det dyker upp på den nya. därmed har jag liksom inga bilder nu heller, eller ja alltså, om jag inte hade bilder tidigare heller så har jag under dessa omständigheter nått den absoluta nollpunkten.

igårkväll hade vi ett par vänner här som underhöll oss. det blev lite fartfyllt mitt i natten och började träna inför ett marathonlopp och sprang krutet ur mig och halvdog lite grann. därtill dog jag lite mer när mitt småvingliga tillstånd ville avnjuta ett stycke grillmat, och det var sagt och gjort tills förståndet hann ikapp mig och pommesportionen med all majonnäs och saltgurka (alltså fyfan, det är ju inte ens gott för att ens tala om hur saltgurkan smakar i käften även 12 timmar senare) fick avnjutas av nästa person i ledet. imorse vaknade jag halv åtta efter att ha slumrat till i cirka tre timmar. givetvis ville resten av människorna sova till omkirng klockan elva, så jag drog på mig kläder och tog en morgonpromenad och handlade frukost. jag har typ träningsvärk efter one-night-out, kan säkert tala för sig om i vilket skick min fysik är.
nu.är.jag.trött.kan.knappt.tänka.själv.

ifall ni vill aktivera era hjärnor på hög nivå (not) så kan ni alltid se på naturdokumentärer på yle tvåan! vem fan ser på yle tvåan?! jo, jussi! nyligen visade dom alldeles fasligt små apor med tefatsögon som satt på en liten sten i det värsta snöovädret. det var väldigt rörande, sen filmade dom i-like-to-move-it-move-it-madagascar-djur som var fullt upptagna med att föröka sig. inte rörande.

six imbossible things before breakfast

bildkälla

jussi blev normal i söndags ungefär, och gick med på att se alice i underlandet. eftersom att han på grund av vissa omständigheter inte kan se eller urskilja 3D-format på bioduken, så försökte jag lista ut var sjutton det skulle visas en vanlig 2D-version av den. följande napp: borgå och tammerfors, och tammerfors it was, tillsammans med mycket gött sällskap därifrån.

eftersom jag hade skyhöga förväntningar, och älskade den gamla tecknade disneyversionen, och antagligen aldrig räknat ner dagar till någon annan film som till denna förut, och ivrigt väntade på att få se kaninen, kafferepet, kortlekssoldaterna och hur man målar vita rosor röda - så var jag halvt om halvt dödsbesviken när biosaongsbelysningen tändes igen efter filmen. kortlekssoldaterna hade modifierats till några rostiga robotliknande väsen, där jag en gång under alla deras scener kunde urskilja att det faktiskt fanns ett något i stil med hjärter-sju-tryck på dem. och inte måla rosor alls förutom i en halv suddig sekund. fail! men johnny depp spelade en fantastisk roll i filmen, japp, han var faktiskt räddningen. anne hathaways roll var något av det konstigaste och tragiskaste jag sett. i slutet var tim burton antagligen jättetvungen att smyga in ett stort återigen robotliknande lord-of-the-ring-wannabe-monster som alice stack ett jätteviktigt svärd i, och han var säkerligen också jättetvungen att få in lite actionscener där ett annat stort hundliknande monster springer genom skogen som en galning, och sedan vips!, klättrar en mus upp på monsterryggen och sticker ut ögat på den. japp. jag var besviken.

men den var ändå visuellt till mitt allra yttersta behag, med massor av fina effekter (som det ändå fått vara mycket mer av) och massor av fina tankar. om man inte förväntar sig att se världshistoriens mest fantastiska film, så blir man kanske inte lika besviken. en kommentar på IMDB om filmen sammanfattar skapelsen väl: "The most generic and heartless Tim Burton movie since Planet of the Apes".

förresten är det leffaralli på makkarauuni (makuuni alltså ja) och det berättar mycket om den inkommande och efterlängtade helgens program.

pre post

grejen med den här helgen har varit den... eller grejen började faktiskt redan i mitten av veckan, med att jag fick ofattbara chokladcravings. jag crunchar choklad varje dag faktiskt, och mina chokladcravings är rätt djuriska vilken dag som helst på månaden, men NU - my god. där till har jag gått omkring och grinat för både det ena och det andra. exempel: i torsdags läste jag en blogg om en cancersjuk pojke = grina. i fredags märkte jag att åke tappat skitmånga morrhår på ena sidan av nosen = grina. i lördags var vi och köpte kattmat, kattmatssäcken kostade 62 ege som faktiskt kändes lite taskigt dyrt just nu = grina. imorse när jag råkade snegla på teven visades en naturdokumentär där en skitliten elefantunge lekte helikopter med snabeln, därefter snubblade och kilade och gömde sig bakom sin mamma = DEFINITIVT grina.

jag har alltså grinat så jussi nästan blivit galen och ätit choklad i form av både choklad, chokladglass, chokladdryck och chokladkaka så jag nästan ser havande ut.
ah, life. PMS.

spring i gångarna

alltså tjenare, som vanligt är jag i sjunde himeln eftersom det råkar vara lördag och helg fullt ut just nu. imorse vaknade jag nån gång när solen börjat gå upp till att katterna förde ett förfärligt oväsen, men var så trött att ja knappt kunde öppna ögonen. efter något som kändes som en tusendels sekund vaknade jag till att jag höll på att skita på mig av förskräckelse. hiphopgrannen och hans kompisar hade kommit till vår trappa på efterrejv! LUGNA PUCKAR! hiphopgrabben skruvade upp volymen på sin kolossala stereoanläggning till max och basson fick betongen i väggarna att både skaka och eka, och man kunde urskilja vart endaste ord i den värdelösa finska hiphopmusiken (OBS DET LIGGER ALLTSÅ EN VÅNING MELLAN OSS OCH HONOM!!!). klockan var dock nio vid det här laget! efterrejvet pågick bara ett tag, 10 minuter kanske, för sen fortsatte den glada skaran blåkulladjävular till nästa destination.

efter ett tag när vi låg i sängen kom vi ändå på att det var skönt att vakna såhär tidigt och inte sova bort halva lördagen. därför tänkte vi möjligen köpa blommor och baka chokladkaka åt honom som tacksamhetsgest för väckningen idag.

vad mer, jag frågade jussi igår vad han ville göra i helgen. han sa att han ville vinterhajka. vadå, frågade jag, vadå vinterhajka, sova i tält och grilla korv eller? EXAKT, sa han. han vill gå ut och bruka sin allemansrätt, göra upp en brasa i vildmarken och grilla korv. men inte tälta. för upplysning så avskyr jag hajk och att göra upp brashelveten och det jag allra mest avskyr är troligtvis grillad korv.

om inte jussi ångrar sig och istället föreslår att vi ska gå och se alice i underlandet på bio eller så, så har jag för säkerhets skull sagt upp kontakten med den där friluftsclownen tills vidare. när han försöker få kontakt med mig vänder jag markant på huvudet och kniper ihop både ögonen och läpparna. eller kanske jag överdriver lite grann nu, men ändå.

fernand fonssagrives

för cirka tusen år sedan fick vi uppgift att välja ut en svartvit porträttbild och efterapa studioljuset i bilden. jag hade redan gett upp på uppgiften, eftersom transporten av bärbara blixtar från karis upp till richmond förblev endast tanke och eftersom den enda tänkbara modellen jag kunde tänka mig använda var min syster, som med ett kärleksfullt och okritiskt öga skulle kunna titta på bilden utan att i sitt stilla sinne tycka att jag hade tagit ett skitfoto, ÄVEN om jag tagit en fruktansvärt ful bild.

dock fanns det en vänlig själ som mycket bestämt ville att jag skulle försöka mig på bilden och använda henne som modell. detta fick mig att ungefärligen både spricka av tacksamhet samt dö av ångest. summa sumarum är det FANTASTISKT skönt att jag ändå, trots allt, fick uppgiften slutförd. tack gånger tusen.

originalbild

sen är det en annan historia hur illa min självkänsla far av att jag tapetserade upp bilden på anslagstavlan inför morgondagens kritik, och var tvungen att hålla andan ända från och med det ögonblicket, under hela tågresan, hela mathandlingen, tills jag var hemma för att inte börja hyperventilera av all svart galen suckerkänsla. när man lägger upp sin bild tillsammans med femton stycken andra mästerverk, krymper hela jag till en liten liten atom som inte består av något annat än ångest och ett massivt stycke självförakt.

det är under dessa inte alls så sällsynta stunder som jag himla gärna skulle kunna tänka mig att byta ut en av mina skor mot någon annans, och vara en lite självsäkrare och coolare människa för ett litet tag.

Hälsans Kök i kycklingformat

i veckan när vi var och mathandlade till citymarket en bit utanför stan, hittade jag äntligen dessa:

jag har väntat på dem i flera månader! och det är alltid jättespännande att testa dessa nya produkter, för som med den här produkten, så är det ju flerafleraflera åååår sen jag ätit kyckling. grejen är inte den att jag på något sätt saknar det, eller någon utav de andra köttprodukterna, men nu när man kan tänka att de faktiskt är 100% ickekött, så smakar det också faaantastiskt.

senast testade vi vegebacon, och det var ju för ett tag sen, men jag gillade det inte speciellt. det gjorde däremot jussi, och sure bacon (höhö) att man få en hejdundrade god vegeminestronesoppa på det, faktiskt! och den allra svåraste att äta var sojakorven, som var den första produkten från Hälsans Kök som jag testade. men jag lovar: den där sojakorven har gett mig en smärre passion på ugnskorv med massa senap, ketchup och ost, samt pyttipanna med massor av lök och ketchup.

alla produkter från hälsans kök har varit till yttersta behag, (SPECIELLT REKOMMENDERADE ÄR BTW BURGERBIFFARNA!) men jag blev faktiskt lite besviken på kycklingen som jag väntat i långa tider på. jag rörde ner (de alldeles för stora) bitarna i en currygryta med grönsaker och det funkade nöjaktigt. och jag kan tippa på att jag stekte kycklingbitarna alldeles för lite, eftersom konsistensen på dem var lite ifrågasättbar, så jag ska nog ge dem ett till försök. dessutom tror jag att de skulle passa mycket bättre i en sallad eller som tacofyllning än i grytan.

förpackningen gick ju dock på nästan 400gram och den var billigast av alla HK-produkter. så den tjänar ett litet plus för det.

chickens ahead

åh jag älskar helg. jag älskar att chilla och jag älskar att inte behöva göra ett dugg förutom att göra det som man känner för. jag vaknar alltid innan innan halv nio om chillmorgnarna, men jag gillar att ligga kvar i sängen i flera kvarter till och jag gillar att man kan vakna till att hela lägenheten badar i morgonsol och jag gillar att man kan gå upp i lugn och ro och fixa frukost i lugn och ro och sitta i soffan och cruncha i all evighet. allt detta tillsammans med herr johansson såklart. han är en sådan bra typ och det är inte riktigt klokt hur mycket jag tycker om honom.

eftersom det inom lagom snar framtid är påsk, så har det också varit på tiden att få in påskgodis i butikerna. dehär marabous chokladägg med cremefyllning ni vet, de var slutsålda på nolltid i alla butiker häromkring förra påsken och jag var jättejättejättejättejätteledsen. det blev ingen riktig påsk! som jul utan julgran! som tårta utan grädde! ja, man fattar. och i prisma var de jäklarna redan slutsålda, på tågstationen i böle kostar de mer än ett egnahemshus typ, men igår fann jag dem! på en hylla längst ner under och bakom allt annat påskgodis. min påsk är räddad. det gör inget om världens undergång kommer i veckan, i'm ready.

jag dammade av kameran på hyllan för att ta ett enda yttepyttefoto på det lilla chokladägget, resultatet blev minst sagt oseriöst och misslyckat, inte minst tack vare kattkrakarna som också fann stort intresse i de prasslande små färggranna tingestena.

lookback

läget? läget duger. fast det är ledsamt att alla sportlovsdagar tog slut så snabbt. vips, var det söndag, och vips, var det måndag. måndag var precis som alla andra måndagar; tåget till karis var försenat i vanlig ordning och lektionen var i vanlig ordning... konstig. fast det tar sig när man sedan kommer över chocken att det faktiskt var slut på ledigheterna, då känns vardsgkvällarna också helt okej. i söndags var det ju plusgrader för hela slanten, jag trodde givetvis att våren var på kommande och levde lcyklig i snöslasket även igår, men vaknade idag upp till att all snö som hunnit smälta bort, nog tredubblats under en natt av snöfall. bakslag!

en snål tillbakablick på förra veckan. vi åkte först upp till österbotten, och kom hem tillbaka på måndag kväll. det var skönt att varje morgon vakna till att solen sken in genom fönstret, och till att jussi låg bredvid och sov tungt som en björn i ide. sen åt vi toast med smör, marmelad och ost varje morgon samtidigt som vi såg på gamla kalle anka avsnitt. life!

katterna blir alltid himla glada över att man är hemma över dagen och de inte behöver sitta ensamma. då ligger de kvar i sängen med en och spinner järnet tills man går upp.

fint väder! vi promenerade mycket som sjutton!

sen var vi på kalas också. inte barnkalas, utan 30-års kalas. när vi kom hem vid ett-snåret, kokade jag makaroner för 10 personer (jag överdriver inte) fastän vi bara var två som skulle käka, och därtill brände jag sönder fingret på den varma spisplattan, och brännsåret känns mer eller mindre infekterat i skrivande stund och jag hoppas jag inte behöver amputera fingret (drama!). men visst, drick sprit och koka makaroner ni bara, kan hända ni lyckas bättre än häråt!