jussi blev normal i söndags ungefär, och gick med på att se alice i underlandet. eftersom att han på grund av vissa omständigheter inte kan se eller urskilja 3D-format på bioduken, så försökte jag lista ut var sjutton det skulle visas en vanlig 2D-version av den. följande napp: borgå och tammerfors, och tammerfors it was, tillsammans med mycket gött sällskap därifrån.
eftersom jag hade skyhöga förväntningar, och älskade den gamla tecknade disneyversionen, och antagligen aldrig räknat ner dagar till någon annan film som till denna förut, och ivrigt väntade på att få se kaninen, kafferepet, kortlekssoldaterna och hur man målar vita rosor röda - så var jag halvt om halvt dödsbesviken när biosaongsbelysningen tändes igen efter filmen. kortlekssoldaterna hade modifierats till några rostiga robotliknande väsen, där jag en gång under alla deras scener kunde urskilja att det faktiskt fanns ett något i stil med hjärter-sju-tryck på dem. och inte måla rosor alls förutom i en halv suddig sekund. fail! men johnny depp spelade en fantastisk roll i filmen, japp, han var faktiskt räddningen. anne hathaways roll var något av det konstigaste och tragiskaste jag sett. i slutet var tim burton antagligen jättetvungen att smyga in ett stort återigen robotliknande lord-of-the-ring-wannabe-monster som alice stack ett jätteviktigt svärd i, och han var säkerligen också jättetvungen att få in lite actionscener där ett annat stort hundliknande monster springer genom skogen som en galning, och sedan vips!, klättrar en mus upp på monsterryggen och sticker ut ögat på den. japp. jag var besviken.
men den var ändå visuellt till mitt allra yttersta behag, med massor av fina effekter (som det ändå fått vara mycket mer av) och massor av fina tankar. om man inte förväntar sig att se världshistoriens mest fantastiska film, så blir man kanske inte lika besviken. en kommentar på IMDB om filmen sammanfattar skapelsen väl: "The most generic and heartless Tim Burton movie since Planet of the Apes".
eftersom jag hade skyhöga förväntningar, och älskade den gamla tecknade disneyversionen, och antagligen aldrig räknat ner dagar till någon annan film som till denna förut, och ivrigt väntade på att få se kaninen, kafferepet, kortlekssoldaterna och hur man målar vita rosor röda - så var jag halvt om halvt dödsbesviken när biosaongsbelysningen tändes igen efter filmen. kortlekssoldaterna hade modifierats till några rostiga robotliknande väsen, där jag en gång under alla deras scener kunde urskilja att det faktiskt fanns ett något i stil med hjärter-sju-tryck på dem. och inte måla rosor alls förutom i en halv suddig sekund. fail! men johnny depp spelade en fantastisk roll i filmen, japp, han var faktiskt räddningen. anne hathaways roll var något av det konstigaste och tragiskaste jag sett. i slutet var tim burton antagligen jättetvungen att smyga in ett stort återigen robotliknande lord-of-the-ring-wannabe-monster som alice stack ett jätteviktigt svärd i, och han var säkerligen också jättetvungen att få in lite actionscener där ett annat stort hundliknande monster springer genom skogen som en galning, och sedan vips!, klättrar en mus upp på monsterryggen och sticker ut ögat på den. japp. jag var besviken.
men den var ändå visuellt till mitt allra yttersta behag, med massor av fina effekter (som det ändå fått vara mycket mer av) och massor av fina tankar. om man inte förväntar sig att se världshistoriens mest fantastiska film, så blir man kanske inte lika besviken. en kommentar på IMDB om filmen sammanfattar skapelsen väl: "The most generic and heartless Tim Burton movie since Planet of the Apes".
förresten är det leffaralli på makkarauuni (makuuni alltså ja) och det berättar mycket om den inkommande och efterlängtade helgens program.
No comments:
Post a Comment