varför kommer dåliga dagar sällan ensamma? varför kan det alltså inte räcka med en HALV dålig dag, eller endast EN dålig dag? jag är alldeles uppgiven och har lust att gråta mest hela tiden. oberoende på om jag för fem minuter sedan slagit upp ögonen och klockan är 05:55, eller om bästa programmet kommer på teve just nu, eller om jag fyndat en bra sak på nåt loppis, eller om klockan är 22:15 och jag snart somnar stående, eller om jag talar ett bra samtal på telefonen.
jag gillar inte bittra människor; jag har svårt att lyssna på dem, att diskutera med dem och att även befinna mig i samma rum som dem. men jag går omkring som en dum zombie och får svallvågor av bitterhet över mig med jämna mellanrum. och jag låter dem skölja över mig, för att bara bli ännu deppigare och låta huvudet sjunka ännu djupare ner mellan axlarna. jag gillar inte mig själv. jag avskyr ju människor som är som mig nu.
inte ens åsynen på butiksbiträden som packade hyllorna fulla av julgodis idag fick mig glad.
dessutom cyklade jag hem i ett kallt ösregn, och mina katter är så små och har egentligen inte gjort något, men jag går omkring och är arg på dem, för ingenting alltså.
nu blir det nog en varmdusch. varpå jag ska ta mig själv i kragen. hejdå.
Vet hur det är. Avskyr också sådana människor, tyvärr är jag lika dan ibland, aldeles för ofta. Men man måste få ha dåliga dagar (tyvärr)...Kanske för att kunna uppskatta de som är bra? :) TUR och SKÖNT att skriva av sig i bloggen i alla fall. Hoppas det blir bättre snart!
ReplyDelete(jag snoozar max 2 ggr :P)
julgodis! mmmmm! jag inledde julte-säsongen i helgen. godaste gott! vet du nått om julchokladen?! den bästaste godaste julchokladen!? :D
ReplyDelete