20 October 2008

en lat liten saga

min fina man kom hem från jobbet, och frågade ifall jag ville följa med till gymmet. efter lite tvekande kom jag fram till att det faktiskt inte skulle skada, nothing to lose som det heter. jaha, så när jag hittat några halvokej kläder att ha på mig (baggy adidas och baggy tröja utan några avslöjande eller skuplturerande konstigheter) åkte vi iväg. detta inträffade för omkring 35 minuter sedan. nu är jag alltså hemma, eftersom:

-gymmet var en stor, ful och kal sal med mycket tomrum och det mesta anpassat för starka män som vill bygga muskler hellre än slimma kroppen lite grann.
- gymmet var fullt av sliskiga män i sliskiga trikåer som lyfte sliskigt tunga tyngder och dreglade på gymkvinnorna lite sådär i smyg.
- gymmet var fullt av apsmala och aptränade kvinnor som kände till allt om hur man tränar bäst och effektivast på ALLA maskiner, men som givetvis bara ville springa på springmattan eller cykla på konditionscykeln, som hade varit mina möjliga alternativ i denna hemska gymsal där mitt varje steg blev granskat av dom duktiga gymkvinnorna och dom sliskiga gymgubbarna.

därför viskade jag lite diskret åt jussi att det kanske var bäst att jag gick, efter fyra långa minuter innanför gymmets fyra väggar. som tur var, pussade prinsen på mig och sa att det var okej och att jag inte behövde vara ledsen (jag=jättegråtig i ögonen). sen flydde jag fältet och var fortfarande jättegråtig och nu är jag hemma och ska kompensera den välbetalda gymstunden med en liten promenad.

det krävs kanske tusen gånger mindre än en otränad, amatörisk me,myself&i tillsammans med ett helt gym fullt av tränade människor, duktiga människor, stirriga människor och smala människor för att jag ska sjunka ner i en knasig störtbölande hög mitt i bland dem. tur att vi slapp det idag. hejdå, nu ska jag promenera ilsket ett tag och komma hem som en ny människa. yeahlikethat'sgonnahappen.

1 comment:

  1. fanfan. hatar den känslan. känslan av att inte duga. MEN DU ÄR BÄST SÅ DET SÅ!!!

    ReplyDelete