bit till

den sura citronen,
dagen då smaken i munnen är besk.

ett skepp kommer lastat

den här fina muggen kom till mig raka vägen från japan (billigt. inte.).

jag var lite orolig över om den skulle komma fram i ett helt stycke
eller i tusen skärvor istället
MEN INGEN FARA som vi ser. nu är den min. jag är glad.

och denna fina brosch kom idag. mmmm vilken fin jordgubbe.

en till fastlagsdag, hurra!

jag har fått två så förfärligt fina paket på posten, ett igår och ett idag. jag älskar nätauktioner. jag har tillbringat min lediga eftermiddag däromkring, och spanat in massa fina saker jag möjligtvis vill lägga bud på. vi får se. jag är ju inte gjord av pengar heller. men det glömmer jag ibland. eller allt som oftast, alltså.

därtill har jag firat fastlagsonsdag här vi datorn. bullarna jag bakade igår lyckades faktiskt - men den lilla niten: jag underskattade storleken på de ojästa bullarna lite grann... när jag tog dem ur ugnen var de ENORMA! alltså vi snackar storleken av en xxl-hamburgare ungefär! jag gjorde några hjärtformade också, som jag fyllde med mandelmassa och grädde och åt. vid datorn. sorgligt nog hade grädden för sig att den inte skulle sitta i vetebrödet utan på tangentbordet istället. himla typiskt, för vilken jävla röra det blev av det! men kissen blev glad och lapade i sig grädden (som var laktosfri, för att rädda min egen heder) och jag stoppade den inte eftersom det underlättade mitt få-bort-grädden-från-tangentbordet-även-mellan-tagnenterna-jobb. jussi kommer bli skitarg. ifall han vill köpa nytt, tänker jag enbart gå med på att köpa det från LIDL, för det kommer han aldrig gå med på och då har vi det dilemmat ur världen. no new one needed.

nu ska jag leka med kameran lite grann för att få bild på mina finfina paket som den snälla brevbäraren kommit med.

fastlagen

hurra för skojiga dagar som denna!

fsatlagstisdag till att börja med. efter att jag under hela jobbdagen funderat över ifall jag hellre ville ha en fastlagsbulle eller tio fastlagsbullar, kom jag fram till att tio skulle sitta rätt fint. så nu vilar hela rödaköket i ett lager av mjöldamm och en snäll deg ligger och stiger under bakduken. jag tycker inte om att baka med jäsande deg. för det är ju nästan säkert att degen på något sätt kommer misslyckas. att den inte kommer stiga till exempel. och om jag får den att stiga kommer jag inte lyckas med rullandet av bullarna. och om de lyckas, så kommer den sista säkra niten när jag lyfter ut bullarna ur ugnen fem minuter för tidigt. och de blir platta som pannkakor efter ett tag. oätbara såklart. äsch. detta hände med en bröddeg för inte så länge sen och jag blev skitsur och lovade dyrt och heligt att aldrig försöka mig på något i bakväg igen. ett geni i köket is my name.

den här lappen väntade bland postens alla tidningar och kuvert idag. det är jättespännande, för jag har ingen aning om vad det är för paket. mina ivriga ben vill genast kila till posten och hämta det! hoppas jag inte behöver bli besviken.

jobbtristess

fasen är antagligen övergående, men... jag är så trrrrrött på mitt jobb. alarmet tjuter 04:02 och jag kniper ihop ögonen och viskar en tyst bön för mig själv: "ge mig en orsak att gå upp ur sängen, ge mig en orsak att gå upp ur sängen, ge mig en orsak att gå upp ur sängen...". jag försöker att inte tänka avundsjukt på jussi som fortfarande får sova två timmar.

när jag går genom stan strax efter halv fem, brukar den nästan alltid vara öde. de morgnar den inte är det, störs friden av två eller fem fulla människor som står och vrålar vid taxistolpen. jamen det är skönt, DET ÄR SKÖNT. då tar jag fram min telefon och knappar in jussis nummer, redo att ringa honom om det blir problem. det blir det aldrig, men man får ju för sig vadsomhelst. de fulla människorna vill prata lite grann, det vill jag aldrig.

nåväl, dagen snurrar ändå igång när man äntligen kommit sig till jobbet och dagen går ju fort och jag har nästan åtta timmar på mig att tänka på hur mycket jag inte gillar mitt jobb och hur mycket jag verkligen inte gillar min chef. så brukar jag också bygga upp scenarion i mitt huvud, där jag står face-to-face med chefen och kallar henne alla fula ord jag vet & kan & bara hittar på. jag önskar att det blir verklighet nån dag.

när jag kommer hem är jag trött och hungrig och äter naturell yoghurt och går igenom posten och klappar katterna som antagligen haft världens tråkigaste hemmadag och jamar mycket och vässer klorna i mina jeans och försöker hoppa upp på alla hyllor de verkligen inte får hoppa upp på. sen hör jag plötsligt väsen i trappuppgången, kilar till titthålet för att spionera lite grann, men förvånas över att trappan är alldeles svart, någon finns där, men han har inte tänt ljuset. sen börjar han kolla runt med en ficklampa och jag tror såklart genast att det är en inbrottstjuv. tjyven springer upp till andra våningen och vi har faktiskt ögonkontakt genom titthålet ett tag, fast det vet han inte om, för jag hoppas att han inte se mig fastän jag ser honom.
jag är jätteredo att springa till min telefon och ringa polisen.
fast sen tänds lampan. tjyven kommer ner och tjyvens kompis kilar till platsen och de har ett möte framför mitt dörrhål. de har med sig en dammsugare och en verktygslåda och en mätare av något slag. och de är kanske inte tjyvar, utan de kanske rentav ska avläsa elmätaren elller nåt sånt. ja, man får ju för sig vadsomhelst.

tjyvarna är oense om många saker medan de försöker ta sig in i skåpet där mätaren finns och sedan avläsa den. de svär mycket och bråkar högljutt.

jag tänker på pat & mat.

okejdå

eftersom vi åkte och handlade mat. och eftersom fastlagsbullarna av någon underlig anledning fanns i yoghurthyllan. och eftersom jag skulle ha yoghurt och såg dessa gemytliga bakelser just då. och eftersom jussi också tyckte att det var en bra idé fastän de kostade mycket. och eftersom min familj också skulle äta fastlagsbullar idag (berättade min mamma för mig på facebook).

och mest av allt: eftersom fastlagsbullarna är så jävla goda. MMMMM.
(nu mår jag illa som en gräddgorilla.)

ett nyckeldrama

en helg som återigen håller på att nå sitt slut. tragiskt, men helgen har varit bra, vi har gjort saker som gett helgen innehåll och som återigen fått den att kännas längre och som att man fått ut mycket av den. i fredags var vi och åt middag tillsammans med jussis bror, restaurangen blev amarillo. deras mat håller alltid, den är alltid suverän, i ur och skur. all my love to them alltså. igår var vi och såg the Curious Case of Benjamin Button. En konstig film, minsann. Bra och konstig. Fast jag gillar att gå på bio, det ger en äkta bra feeling (inte minst att jag får den av biocrunchet i stil med popcorn och godis då..).

fast fredagseftermiddagen började med ett mindre bra flyt:
i onsdags fick vi en lapp i brevinkastet, en grön liten lapp som verkade vara en annons om att gubben med bilen ska stå och sälja sina bär och sitt havre och vadsomhelst igen i helgen. vi fick den tillsammans med onsdagsreklamen, så ingen av oss tittade ens åt lappen, utan slängde den i tidningskorgen på direkten.
i fredags när jag kom hem från jobbet, kom jag upp för trappen, redo att hugga in på min osande vaniljwiener och iskalla battery som låg och tryckte i väskan. jag kommer till insikt om att min nyckeln inte går i låset, dörren kan inte öppnas.
alltså; min gamla nyckel till mitt egna hem går inte in i låset på min egna gamla dörr. hur känner man sig då...?
jag kollar runt lite grann och observerar att låset i dörren är splitternytt och att det sitter likadana splitternya lås i alla dörrar runtom också. jag undrar förargat vad det är för fasoner att inte ge invånarna i huset de nya nycklarna innan man byter dem, för att ens tala om FÖRVARNA om låsbytet. så kommer jag plötsligt att tänka på den där lappen som kom på posten i onsdags som ingen av oss ens såg åt. det kommer antagligen inte stå någon gubbe och sälja svamp utanför huset i helgen.
sen hör jag oljud från tredje våningen, går upp i hopp om att hitta låsbytargubbarna. japp, där står de, och säger surt åt mig att de inte kan släppa in mig, utan jag måste ringa till disponentbyrån och till hyresvärden (jag har inte numret till någon av dem) och hitta nycklarna någonstans ifrån.
jag ringer jussi, som ringer hyresvärden, jag går tillbaka mot stan för att söka upp disponentbyrån.

yep, efter mycket om och men, kommer jag in i mitt egna hem, med de nya nycklarna i näven. och en genomkall vaniljwiener i väskan. hyrsvärden hade försökt ringa oss förgäves i flera veckor, men eftersom vi båda bytt nummer sen vi skrivit på hyreskontraktet för nästan ett år sedan, hade han självklart inte fått tag på oss. han hade till och med varit och ringt på dörren, no answer.

till slut hade han ringt polisen, haha, eftersom han antagit att något hänt oss. och det han misstänkte mest var att vi gjort oss själva något "såhär i lågkonjunkturens tragiska dagar". HAHAHA. polisen hade inte velat komma och bryta sig in hos oss på den informationen hyresvärden gett dem, men de hade ändå gjort en utredning av våra kriminella bakgrunder, som inte gett resultat, hehe. slutligen hade han lämnat in dem på disponentbyrån och antagit att vi förr eller senare skulle komma och hämta dem.

vår hyresvärd är förresten bra över 90 år. lite krasslig, men står fortfarande på benen alltså.

dagens fråga:
är det idag eller på tisdag som man ska äta fastlagsbullarna?
(antagligen förlorar jag inte mycket på att käka dem redan idag, after all).

bilden är tagen exakt två år sedan
hur snabbt går det egentligen *tar sig för huvudet*

a snowy thursday

min sista sjukskrivna dag börjar nå sitt slut, och jag har mest ägnat min tid åt mitt långvariga läsprojekt Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. nu kan jag förstå att den inte låter så värst intressant, men det var den faktiskt, bra och skojig på ett ganska fint sätt. jag hittade den i en reakorg i höstas, så inte ens bibliotekets farliga förfallodagar har motiverat mig till att läsa ut boken nån gång. men nu så, end of story!

därtill har jag även ägnat lite tid åt att luska ut hur fasiken man får in hela youtubefönstret i bloggen, inte bara länken alltså. jag fick nästan huvudvärk igen innan jag fick det att fungera. men alltså. jag lyckades. and the outcome is:

jag har nog tjatat om den här låten nån gång tidigare meeeen
jag tycker mycket om annas version av låten

pusshej förresten. nu ska jag städa. skittråkigt.

starbrook

eftersom jag varit så jätteduktig att jag faktiskt diskat ett helt berg av disk (ingen kan tro hur mycket disk det faktiskt är frågan om! ungefär hundra glas och tusen gafflar, det är det värsta som finns att diska) så tänkte jag äntligen ta mig en smakbit av chokladen jag köpte på typ nyårsafton, när jag besökte en liten giftshop medan jussi skulle handla sina fyrverkerier. eeeh, att den kostade 3,50 euro, ganska duktigt för att endast vara en chokladstång på ett tiotal gram.

MEN OM DEN INTE VAR GODASTE CHOKLADEN JAG NÅGONSIN ÄTIT ALLTSÅ!

TACK. nu ska jag leva lycklig i alla mina dagar nämligen.

den kyliga onsdagen

det bästa med den här hemmadagen är nog att jag i smyg kan låna jussis (superattraktiva) stinky-kallingar och slöa i en slöskjorta och göra just precis ingenting. vädret är så fint, så jag faktiskt smög mig utanför dörren lite grann och gick en kort omväg till butiken för att hämta lite lunch. det var så galet kallt och jag frös så min hud var alldeles violett från fingertopparna upp till armbågarna TROTS att jag hade mycket kläder på mig. och TROTS att jag frös, så svettades jag som fan innanför joggingdräkten. hehe, kroppen är inte helt återställd ännu kan vi tro.

fastän jag inte haft kännbar feber sedan måndags, lite stegring igår, så har jag ändå kall- och varmsvettats sängkläderna alldeles genomvåta för tredje natten i rad - min sängkumpan jussi likes this!, speciellt som sängkläderna får samma gemytliga doft som träningskläderna får efter ett svettigt träningspass. så ifall någon känner sig manad att komma hit och tvätta lite lakan och sånt - välkommen!!

note: att svettas mer än det mänskliga hör inte till mitt normala beteende.

sunday on a tuesday

jag tycker om att vakna när kroppen vaknar av sig självt, när den fått tillräckligt med vila. inte till den förbaskade väckarklockan. därtill är det ju extraordinärt när solskenet letat sig in i sovrummet genom gardinerna när man vaknar, och att jussi också tagit ut ledighet för idag. sen hann jag läsa mycket i min kvällssagobok medan den söta pojken sovande låg bredvid mig och log i sömnen.

det är alltså som en fin söndagsmorgon, bortsett från att mitt huvud är ganska nära att explodera och jag hostat sönder halsen.

och kan ni förresten förstå hur harmoniskt det är dricka te? alla fantastiska tesorter liksom. tack.

sjukstugan

igår steg min kroppstemperatur med några extra grader, och febern kom lite från och till, men lättade till kvällen. eftersom jag var säker på att jag orkade jobba, vaknade jag i vanlig ordning klockan fyra imorse, tog mig till toaletten för morgonens första bestyr och höll på att svimma på momangen. sen låg jag kvar på golvet i ungefär en halv timme och samlade lite krafter, släpade mig tillbaka till sängen, undrade om det var okej att ringa chefen den här tiden på dygnet och kom fram till att det nog var det. chefen = en pissed off jävla satmara. jag har önskat henne döden hela den här dagen. jag avskyr den människan. jaha, men chefen tyckte att det vore ansvarslöst att inte gå till jobbet fastän man är sjuk, och hur skulle de kunna hitta någon som kunde jobba istället för mig såhär tidigt på morgonen. efter att jag medvetet förargat chefen ytterligare, slängde jag ungefär luren i örat på henne och drog på mig en michelin-outfit och begav mig ut i kylan. eh 12 grader minus är gott för själen alltså. mina muskler och leder värkte och det tog ungefär 25 minuter att gå den ena kilometern till jobbet.

så då jobbade jag i två timmar, uppsökte hälsocentralen och fick några dagars sjukskrivning. inte så att jag klagar precis. om det kostade mig tjugo euro att få chefen kidnappad och torterad kan ni vara säkra på att jag skulle köpa till mig tjänsten.

jussi är världens lyckligaste pojke just nu, eftersom hans nya flickvän ELGITARREN kom på posten idag. typiskt va. fast en liten nypa salt nu va. det låter fint och jag är fortfarande hans prio nummer ett så no panic för mig. jag dricker (mycket) te och äter (tiotals) chokladkex. det är gott för själen for real.

ingen tvingas ju till att ha överseende med bilden
men det vore ju helt okej IFALL man kunde ha det ändå...

och james blunt var ju förresten underbar i lördags. vilken fantastisk musiktalang han är. hade ju suttit bra med en kamera, men det hade vi icke, men vi lever länge på det ändå :)

fikadags!

fikat var brabrabra. jag har minsann underskattat min hemstad, märker jag. cafét var fantastiskt, alldeles litet men med ett bra tidningsutbud och ett himla bra fikautbud. sacherkaka med vaniljsås was my choice, jussi åt en bakelse med hallon och vaniljkräm (som var godare än min sacherkaka, faktiskt). jag måste besöka cafét genast jag hinner igen. där fanns till exempel världens största apelsin-nougatmuffins! anyone?

dessutom var jag och handlade på apoteket; mycket halspastiller eftersom min hals var ett stort tjockt ogenomträngligt rivjärn imorse när jag vaknade, och så öronproppar inför ikväll. lite känsliga öron och högt ljud har en tendens att förstöra rätt mycket av den annars fina stämningen, har vi lärt oss, så nu är vi förberedda!

och så några sköna toner för en lördagseftermiddag, låten är från filmen Once vi såg tidigare idag, här.

valentin

en perfekt morgon. vi vaknade tidigt, låg kvar i sängen och pussade på varann, steg upp och gjorde frukost, såg två fina filmer (Once och Amelie), och nu ska vi ut och vändagsfika på stan. mmmm vad det gör gott åt mitt hjärta. jag skulle väl kunna tänka mig lite varm choklad och en chokladbakelse eller nåt sånt.

vårt kylskåp pryds av kvällens konsertbiljetter
en hemskt bra helg så länge, kan ni tro.

THE day

(för det första: det är fredag! DET ÄR FREDAG!!!!!!!!)

idag är en skitspännande dag. det är fredagen den trettonde och jag har beställt tid hos en frisör som ska klippa mitt hår. få se vad den kombinationen kommer ge mig. men jag kan inte vänta med det en dag till, jag kvävs snart i min egen lugg eftersom den täpper till alla mina luftvägar! och dessutom gör den mig halvt blind - som ni kan se nedan, eftersom jag valt att lägga ut mitt dramatiska mangaface här, mest för att bevisa att mitt hår faktiskt är fantastiskt fult och får mig att se ut som ett svarthårigt emo, haha. och det är ju inte bara luggen, utan topparna! man kunde snart missta mitt hår för en lövräfsa.

och ingen kan gissa när jag senast hälsat på frisören.
fem poängs tipset: det var ju inte igår precis...

tigerögon

för att ge denna torsdagseftermiddag lite ljus har jag talat med på josefine på delefånen och kokat upp lite te åt mig själv. och ätit en suverän bulle till teet. morgonen började ganska bra också. jussi bjöd på sandwich och battery-frukost klockan 05:45. ohälsosamt och välbehövligt stundvis. jag gillar de morgnarna vi vaknar tillsammans mest, de morgnarna jag vaknar tidigare än jussi är den procentuella sannolikheten att jag försover mig cirka 85%. som jag till exempel lyckades med förra fredagen och i onsdags. BRA. jag får så jävla låg självkänsla av det. och jag avskyr att börja dagen utan frukost.

MEN imorgon är det fredag. tusen pussar på det, för jag behöver sömn och jag behöver chill och jag behöver mycket god helgmat. mest behöver jag nog pengarna som morgondagens lönedag innebär.

nu ska jag antagligen koka lite mera te och lyssna vidare på twilights soundtrack-cd. jag blir alldeles himmelsk av alla låtar nästan. åh.

titta vad min katt(unge) är stor.
hon är nästan större än mig - she's a tiger!
(och tandborstarna är förstås en synvilla och spegeln är inte alls skitig)

en solig dag

dagens väder kan bara klassas som fantastiskt. solen lyser från en alldeles klarblå himmel och den värmer till och med ansiktet lite! jag promenerade hem från jobbet och lyssnade på min mp3 och blev alldeles pirrig i magen av det fina våriga vädret.

fastän sommaren känns som den bästa årstiden, är nog våren den mest givande. fräscht. jag kan knappt vänta. jag vill såklart genast äta islgass och ta på mig solglasögonen och sandaletterna och ha utomhuspicnic... men än så länge behåller jag nog fleecetröjan under joggingdräkten och yllestrumporna i skorna ändå... men SNART.

en morgon i juni

jag vaknade till att katten försökte hoppa cirka två meter upp i luften, destination: bokhyllans högsta hylla. det lyckades faktiskt, fast den förde väldigt mycket oväsen. jag blev irriterade och for upp ur sängen och sjasade ned den med ett himla väsande. sen la mig under täcket igen och försökte envist trycka ihop ögonen och slappna av och invänta john blund tillbaka till mig. det lyckades inte.

min frukost bestod av varm choklad, digestivekex och apelsin. jag önskar att det vore apelsinsäsong året om. det är den bästa frukten jag vet.

lonesome night

kvällen har gått i ett nafs. jag har varit ensam hemma, jussi är på guys-night-out och blir borta hela natten. åh, tiden tills imorgon förmiddag känns ofantligt lång. att sova ensam är väl inte det jag hissar högst i stången.

jag tog det tragiska beslutet av alla tragiska beslut i världen och gick och såg twilight ENSAM på stans pinsamt fula biograf.

VILKEN
OERHÖRT
FANTASTISKT
FILM

åh-åh-åh-åh-åh-åh för hur fint filmen var tänkt och gjord, alla fina landskap och alla fina skådespelare... jag satt och tryckte ensam längst inne i hörnet på salongen, haha, men hade gåshud av den galet vackra filmen mest hela tiden. de två huvudskådespelarna hade de mest perfekta ansiktena, och alla filmade närbilder och porträttsshootings - tio poäng!

dessutom har jag druckit lite gin cranberry ur mina nya stora vinglas (med sugrör, som jag inte ville fånga på bild, alltså...), jussi har ringt och sjungit kärleksballader med alkoholpåverkad röst, som jag verkligen inte uppskattar (ni skulle förstå mig om det var i eran lur han sjöng dem), jag har rökt en gemytlig cigarett på balkongen och nu ska jag nog duscha och sedan somna som en stock.

p.s. jag sörjer fortfarande vetekudden jag ännu inte förnyat och därmed kyligt lyser med sin frånvaro.

ett år

februari 2008

progressing...

en dag i sänder

-himmelskt gott för själen att det är fredag, äntligen
-jag är förfärligt trött och har snart gnuggat sönder ögonen
-jag har typ pajat min mentala hälsa genom att återigen uppta operation
"söka passande utbildning till nästa höst"
-min sambo är väldigt snäll i sådana situationer och masserar mig tills
all krypande äckelkänsla försvinner ur min kropp
-tur att det finns gott om tid ännu, dvs många fler kvällar på kommande då jag lackar totalt och jussi får leka lovedoctor

-dusch.
-tandborste.
-ett glas vatten.
godnatt.

tårtorna

mmmmmmmmmmmmmmmmmmmm
vad de blir goda så fort toppingen kommer på
(hur många blir 15 delat på 2?
exakt så många kommer vi ha per var att äta upp, heheheheh)

runebergsdagen

eftersom den här dagen ligger mig så himla varmt om hjärtat, skulle jag självklart gjort ett inlägg om runebergsdagen.

det är faktiskt jättesant att jag är kär i den här dagen, men bara för att man får äta runebergstårtor. jag har inte ätit någon bakelse än, men de ligger och svalnar under en bakduk i köket, så snart blir det av va. degen jag gjorde skulle räcka till 16-18 stycken, men jag fyllde bara femton formar. och åt tre portioner i degform istället. nu mår jag illa, och ni är inte förvånade, antar jag.

jag ska snart dekorera dem och fotografera dem, men eftersom jag varit jätteaktiv och duktig och tömt kamerans innehåll på datorn istället, kan jag ladda upp med läskkalasbilder från förra helgen! ni förstår, det hela började egentligen på onsdag, då vi fick ett jättefiffigt och fint inbjudningskort till lillasysters fyra-års kalaaas.

inbjudan finns på andra sidan dragspelsmagen!

åh hon var så söt och fin dagen till ära!

fyra stycken ljus

min mamma äe så jävla kung på att baka.
ni ska förstås inte tro att min mage var bottenlös. näää alltså.
jag åt minst sju av varje sort.

mamma hade bakat och fixat en himla fin tårta åt lillasyster.
uppskattad. min mamma borde stå och baka i mitt kök också,
varje dag helst. jag har inte ärvt en enda soppslevsarm eller
några degknådningstag eller avsmakningstalanger av henne, hehe...

och det var helgen i ett litet nötskal. som gästande stjärna hade vi med oss jussis pappa hem till min familj också, det var minsann spännande (och givande). på söndag var jussi och hans far och tävlingsskrinnade (FRIVILLIGT!) 22 kilometer. de klarade sig bra och jag började som vanligt svettas av bara tanken på att ens dra på mig skridskorna.

nu ska jag dekorera!

monday

måndag klockan sexton och
jag sitter och väntar på att jussi ska komma hem, den snälla mannen har med sig takeawaymiddag bestående av subwaybröd. när varje smula bröd ligger i min mage ska jag absolut byta om till pyjamas och krypa ner under täcket, gnälla lite över att min vetekudde har R.I.P-stämpel nu och förevigt (tills jag orkar lägga ned de 0,000000000001 hästkrafter och de slantar som behövs för att införskaffa en ny), och sedan sova tills imorgon bitti. tror jag. den här morgonen var den drygaste av alla 04:45-morgnar hittills nämligen.

men det var hemskt fint väder ett tag på dagen. mycket vårigt solsken och alldeles blå himmel. fast understående bildbevis är gammalt från 2007.