fasen är antagligen övergående, men... jag är så trrrrrött på mitt jobb. alarmet tjuter 04:02 och jag kniper ihop ögonen och viskar en tyst bön för mig själv: "ge mig en orsak att gå upp ur sängen, ge mig en orsak att gå upp ur sängen, ge mig en orsak att gå upp ur sängen...". jag försöker att inte tänka avundsjukt på jussi som fortfarande får sova två timmar.
när jag går genom stan strax efter halv fem, brukar den nästan alltid vara öde. de morgnar den inte är det, störs friden av två eller fem fulla människor som står och vrålar vid taxistolpen. jamen det är skönt, DET ÄR SKÖNT. då tar jag fram min telefon och knappar in jussis nummer, redo att ringa honom om det blir problem. det blir det aldrig, men man får ju för sig vadsomhelst. de fulla människorna vill prata lite grann, det vill jag aldrig.
nåväl, dagen snurrar ändå igång när man äntligen kommit sig till jobbet och dagen går ju fort och jag har nästan åtta timmar på mig att tänka på hur mycket jag inte gillar mitt jobb och hur mycket jag verkligen inte gillar min chef. så brukar jag också bygga upp scenarion i mitt huvud, där jag står face-to-face med chefen och kallar henne alla fula ord jag vet & kan & bara hittar på. jag önskar att det blir verklighet nån dag.
när jag kommer hem är jag trött och hungrig och äter naturell yoghurt och går igenom posten och klappar katterna som antagligen haft världens tråkigaste hemmadag och jamar mycket och vässer klorna i mina jeans och försöker hoppa upp på alla hyllor de verkligen inte får hoppa upp på. sen hör jag plötsligt väsen i trappuppgången, kilar till titthålet för att spionera lite grann, men förvånas över att trappan är alldeles svart, någon finns där, men han har inte tänt ljuset. sen börjar han kolla runt med en ficklampa och jag tror såklart genast att det är en inbrottstjuv. tjyven springer upp till andra våningen och vi har faktiskt ögonkontakt genom titthålet ett tag, fast det vet han inte om, för jag hoppas att han inte se mig fastän jag ser honom.
jag är jätteredo att springa till min telefon och ringa polisen.
fast sen tänds lampan. tjyven kommer ner och tjyvens kompis kilar till platsen och de har ett möte framför mitt dörrhål. de har med sig en dammsugare och en verktygslåda och en mätare av något slag. och de är kanske inte tjyvar, utan de kanske rentav ska avläsa elmätaren elller nåt sånt. ja, man får ju för sig vadsomhelst.
tjyvarna är oense om många saker medan de försöker ta sig in i skåpet där mätaren finns och sedan avläsa den. de svär mycket och bråkar högljutt.
när jag går genom stan strax efter halv fem, brukar den nästan alltid vara öde. de morgnar den inte är det, störs friden av två eller fem fulla människor som står och vrålar vid taxistolpen. jamen det är skönt, DET ÄR SKÖNT. då tar jag fram min telefon och knappar in jussis nummer, redo att ringa honom om det blir problem. det blir det aldrig, men man får ju för sig vadsomhelst. de fulla människorna vill prata lite grann, det vill jag aldrig.
nåväl, dagen snurrar ändå igång när man äntligen kommit sig till jobbet och dagen går ju fort och jag har nästan åtta timmar på mig att tänka på hur mycket jag inte gillar mitt jobb och hur mycket jag verkligen inte gillar min chef. så brukar jag också bygga upp scenarion i mitt huvud, där jag står face-to-face med chefen och kallar henne alla fula ord jag vet & kan & bara hittar på. jag önskar att det blir verklighet nån dag.
när jag kommer hem är jag trött och hungrig och äter naturell yoghurt och går igenom posten och klappar katterna som antagligen haft världens tråkigaste hemmadag och jamar mycket och vässer klorna i mina jeans och försöker hoppa upp på alla hyllor de verkligen inte får hoppa upp på. sen hör jag plötsligt väsen i trappuppgången, kilar till titthålet för att spionera lite grann, men förvånas över att trappan är alldeles svart, någon finns där, men han har inte tänt ljuset. sen börjar han kolla runt med en ficklampa och jag tror såklart genast att det är en inbrottstjuv. tjyven springer upp till andra våningen och vi har faktiskt ögonkontakt genom titthålet ett tag, fast det vet han inte om, för jag hoppas att han inte se mig fastän jag ser honom.
jag är jätteredo att springa till min telefon och ringa polisen.
fast sen tänds lampan. tjyven kommer ner och tjyvens kompis kilar till platsen och de har ett möte framför mitt dörrhål. de har med sig en dammsugare och en verktygslåda och en mätare av något slag. och de är kanske inte tjyvar, utan de kanske rentav ska avläsa elmätaren elller nåt sånt. ja, man får ju för sig vadsomhelst.
tjyvarna är oense om många saker medan de försöker ta sig in i skåpet där mätaren finns och sedan avläsa den. de svär mycket och bråkar högljutt.
jag tänker på pat & mat.
No comments:
Post a Comment