ett nyckeldrama

en helg som återigen håller på att nå sitt slut. tragiskt, men helgen har varit bra, vi har gjort saker som gett helgen innehåll och som återigen fått den att kännas längre och som att man fått ut mycket av den. i fredags var vi och åt middag tillsammans med jussis bror, restaurangen blev amarillo. deras mat håller alltid, den är alltid suverän, i ur och skur. all my love to them alltså. igår var vi och såg the Curious Case of Benjamin Button. En konstig film, minsann. Bra och konstig. Fast jag gillar att gå på bio, det ger en äkta bra feeling (inte minst att jag får den av biocrunchet i stil med popcorn och godis då..).

fast fredagseftermiddagen började med ett mindre bra flyt:
i onsdags fick vi en lapp i brevinkastet, en grön liten lapp som verkade vara en annons om att gubben med bilen ska stå och sälja sina bär och sitt havre och vadsomhelst igen i helgen. vi fick den tillsammans med onsdagsreklamen, så ingen av oss tittade ens åt lappen, utan slängde den i tidningskorgen på direkten.
i fredags när jag kom hem från jobbet, kom jag upp för trappen, redo att hugga in på min osande vaniljwiener och iskalla battery som låg och tryckte i väskan. jag kommer till insikt om att min nyckeln inte går i låset, dörren kan inte öppnas.
alltså; min gamla nyckel till mitt egna hem går inte in i låset på min egna gamla dörr. hur känner man sig då...?
jag kollar runt lite grann och observerar att låset i dörren är splitternytt och att det sitter likadana splitternya lås i alla dörrar runtom också. jag undrar förargat vad det är för fasoner att inte ge invånarna i huset de nya nycklarna innan man byter dem, för att ens tala om FÖRVARNA om låsbytet. så kommer jag plötsligt att tänka på den där lappen som kom på posten i onsdags som ingen av oss ens såg åt. det kommer antagligen inte stå någon gubbe och sälja svamp utanför huset i helgen.
sen hör jag oljud från tredje våningen, går upp i hopp om att hitta låsbytargubbarna. japp, där står de, och säger surt åt mig att de inte kan släppa in mig, utan jag måste ringa till disponentbyrån och till hyresvärden (jag har inte numret till någon av dem) och hitta nycklarna någonstans ifrån.
jag ringer jussi, som ringer hyresvärden, jag går tillbaka mot stan för att söka upp disponentbyrån.

yep, efter mycket om och men, kommer jag in i mitt egna hem, med de nya nycklarna i näven. och en genomkall vaniljwiener i väskan. hyrsvärden hade försökt ringa oss förgäves i flera veckor, men eftersom vi båda bytt nummer sen vi skrivit på hyreskontraktet för nästan ett år sedan, hade han självklart inte fått tag på oss. han hade till och med varit och ringt på dörren, no answer.

till slut hade han ringt polisen, haha, eftersom han antagit att något hänt oss. och det han misstänkte mest var att vi gjort oss själva något "såhär i lågkonjunkturens tragiska dagar". HAHAHA. polisen hade inte velat komma och bryta sig in hos oss på den informationen hyresvärden gett dem, men de hade ändå gjort en utredning av våra kriminella bakgrunder, som inte gett resultat, hehe. slutligen hade han lämnat in dem på disponentbyrån och antagit att vi förr eller senare skulle komma och hämta dem.

vår hyresvärd är förresten bra över 90 år. lite krasslig, men står fortfarande på benen alltså.

dagens fråga:
är det idag eller på tisdag som man ska äta fastlagsbullarna?
(antagligen förlorar jag inte mycket på att käka dem redan idag, after all).

bilden är tagen exakt två år sedan
hur snabbt går det egentligen *tar sig för huvudet*