20 November 2009

illa tvungen att bli sjuk

marknad

jag blev förfärligt besviken igår när jag jussis mamma ringde och talade om att svininfluensavaccineringen för friska under 64-åriga har påbörjats i vår hemstad. det hade hon hört på radio, och när jag försökte lusläsa igenom varje tidning och alla möjliga internetsidor angående detta, så fanns ingen information om detta någonstans. men vid ett närmre samtal till det vidunderliga HVC:t, visade sig svärmors information vara riktig.

jag har visserligen avsagt mig vaccinationen en gång, MEN IFALL JAG DÖR I SVININFLUNSAN DÅ? OM JAG DÖR? KAN JAG SKYLLA PRESIDENTEN, ELLER GUD, ELLER MAMMA, ELLER HVC, ELLER KATTEN, ELLER DRICKSVATTNET, ELLER GRANNEN, ELLER RENTAV JUSSI, FÖR ATT JAG DÖR I SVININFLUENSAN OCH INTE TAGIT VACCINET???

nej. det kan jag inte. man ska vara försiktig med vad man ber om, men jag hade verkligen hoppats på att bli smittad innan vaccineringarna skulle påbörjas i hemstaden. då hade jag med gott samvete kunnat ligga en hårsmån från att dö för att jag inte hunnit ta vaccinet ännu. men nu. nu.

jussi ska vaccinera sig nästa vecka och jag blir väl så illa tvungen att följa med. jag ska dock ge smittan en sista chans under helgen och strunta i alla mina extranoggranna hygieniska handlingar (att inte röra dörrhandtag eller trappräcken eller dylika saker på offentliga platser, att inte röra bankomaternas knappar med någon (!) kroppsdel (man kan faktiskt använda sig av pennor och knäppet på planboken, och det gör jag), att inte använda butikernas varukorgar eller vagnar samt att torka händerna med våthanddukar genast man betalat klart för sig vid kassan, att inte andas om en människa i närheten hostar, och sedan snabbt fly fältet - exempelvis. snarare ska jag nog hångla upp alla snoriga människor i stan, och även idka nära umgänge med alla maskinknappar och dörrhandtag) för att möjligtvis kunna låta bli att ta vaccinet.

jag minns inte ens varför jag är tvungen att dissa det så brutalt.

nu ska jag kila till andra-gången-gillt-sjykgymnasten. hoppas hon kan smitta mig.

No comments:

Post a Comment