finstickning

långmån(g)dag. för en gångs skull har jag haft en ganska behaglig förmiddag, tillsammans med honungsmelon, telefonsamtal med josefine och miss li musik. hemkommen från jobbet på fredag var jag galet trött, och ville sova i sådär 36 timmar på raken. oturligt nog, löper my black little cat, och har orsakat mig rödsprängda ögon flera arla morgnar på raken nu. på fredag när jag alltså kommit hem vid 23:30, jamade den i ett sjå och gjorde ALLT för att jag INTE skulle somna. jag somnade efter mycket jamande, och vaknade med ungefär 1½-2 timmars mellanrum till samma eviga skrik. OH HERREGUD. den stackars katten går omkring och tror att saker som ett stolsben, jussis fot, en smutsig strumpa, min hand, precis ALLT, är hennes efterlängtade sexpartner som i denna stund ska uppfylla hennes behag. när man kallar den till köket för käk, tror den att det är den hemliga älskaren som stundas och kallar på henne, och lyfter därmed upp sin bakdel högt i skyn, väntar jamandes/skrikandes på golvet och struntar blanka kosingen i mattallriken.

och den jamar. och jamar. och jamar. 24 timmar dygnet runt. klockan 23 på kvällen, klockan 2 på natten, klockan 5 på morgonen, klockan 10, klockan, 13, HELA TIDEN. och det håller mig (och troligen resten i trapphuset) vakna nätterna i ända. när den jamat i ungefär 45 minuter i ett kör, förbyts jamet (ett litet luddigt "mjau") till ett förtvivlat skrik som ungefär låter MAAAAAAAAAAAAOOOOOOOO. när det försiggått i 45 minuter till, förbyts skriket till ett vrål, som ungefärligen låter MRRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖUUUUUUUU. raka motsatsen till vyssjanlull, kan jag lova. och det är INTE uppskattat klockan halv fem en söndagsmorgon. jag hoppas verkligen det går över snart. sen blir det minsann en ganska förbannat snabb tur till veterinären som får sätta stopp för att detta ska ske i repris i framtiden.

den kommande veckan är meningen att byggas på nudlar, morötter och scones. fast bara om jag inte hungrar ihjäl innan dess.