efter att jag kom från jobbet, gått in till stan med min självupptagna och 50-åriga jobbkompis, sagt hejdå till henne och bestämt mig för att gå en sväng via supermarket och köpa lunch, går jag förbi en blomsterbutik bredvid livsmedelsbutiken. "KATTGRÄS!" står det på en skylt ovanför ett par krukor med långväxta grässtrån i. 6,50 € för en kruka, till på köpet, varpå jag givetvis tänker att det fanimig var snålt och dyrt att 6,50 för lite gräs. MEN eftersom jag länge tänkt fixa gräs åt katterna, för att få krukväxterna att stå ifred, tänkte jag att jag slår till.
jag: jo hej, jag undrade lite kring kattgräset ni har, är det ENKOM för katter?
biträdet: ja, det är menat enkom för katter, kattgräs står det ju faktiskt. och katter är ju väldigt kräsna vad beträffar gräset... *drar en förbaskat lång predikan om vad katter gillar och ogillar*
jag: varför det dyra priset förresten?
biträdet: det är ju OCKSÅ en krukväxt, så den är ju inte varken dyrare eller billigare än nån annan krukväxt. ja, det är ju egentligen inte gräs, utan parasollsäv.
jag: eh, jaha, SÄV? och det är alltså INTE giftigt?
biträdet: men det är väl klart att det inte är, annars hade vi väl inte sålt det??
jag: okej, tack, en sådan kruka då alltså.
så kom jag hem med ett knippe gräs och lite lunch, men var fortfarande lite misstänksam mot gräset. och google.com it is, efter 2 sekunders googlande fick jag ju ändå fram att parasollsäven är giftig och icke lämplig för katter. så jag hoppade på cykeln med buketten under armen och var lite förargad när jag kom till blomsterbutiken och blev totalavsnäst och utskrattad av biträdet när jag bad om att få pengarna tillbaka för växten.
biträdet: har du ens katt?
jag: va?
biträdet: då borde du väl veta att katter är djur och djur vet vad de kan och inte kan äta. sådan är naturen, framför allt katter äter inte giftiga växter.
jag: *hänvisar till min katt som tuggade på min mors krukväxter hemma i österbotten för en månad sedan och höll på att dö efter det*
biträdet: man vet ju inte riktigt vad man ska tro... *hånskratta*
jag: *referar till vad jag läste på nätet om att det faktiskt är olagligt att sälja hälsoskadande föda åt både djur och människor*
biträdet: *stoltserar med att hon minsann sålt tiotals sådana under årets lopp*
sen fick jag tillbaka pengarna, och jag frågade ifall biträdet behövde det gamla kvittot som bevis. "nej, jag minns väl nog dig", svarade det sura biträdet. hallå, jag höll ju inte på att stämma deras butik, utan bad bara om att få pengarna tillbaka för skitsnacket hon sålt åt mig, och inte fasiken skulle jag ju ta livet av mina katter utan snarare främja deras välmående lite grann. men lite vänlig kundbetjäning kunde hon väl ändå ha bevarat, för jag var faktiskt vänlig innan hon började snäsa sina svar.
det var det om min intressanta onsdag. snart är det helg igen! och jag har nyligen ätit alldeles för mycket god mat, couscous och kikärtsgryta med majs, så jag är totalillamående nu. tack för mig.
jomen p.s.
parasollsäv låter ju som en fin växt. det är ju ett fint ord iallafall. eller parasoll är.
jag: jo hej, jag undrade lite kring kattgräset ni har, är det ENKOM för katter?
biträdet: ja, det är menat enkom för katter, kattgräs står det ju faktiskt. och katter är ju väldigt kräsna vad beträffar gräset... *drar en förbaskat lång predikan om vad katter gillar och ogillar*
jag: varför det dyra priset förresten?
biträdet: det är ju OCKSÅ en krukväxt, så den är ju inte varken dyrare eller billigare än nån annan krukväxt. ja, det är ju egentligen inte gräs, utan parasollsäv.
jag: eh, jaha, SÄV? och det är alltså INTE giftigt?
biträdet: men det är väl klart att det inte är, annars hade vi väl inte sålt det??
jag: okej, tack, en sådan kruka då alltså.
så kom jag hem med ett knippe gräs och lite lunch, men var fortfarande lite misstänksam mot gräset. och google.com it is, efter 2 sekunders googlande fick jag ju ändå fram att parasollsäven är giftig och icke lämplig för katter. så jag hoppade på cykeln med buketten under armen och var lite förargad när jag kom till blomsterbutiken och blev totalavsnäst och utskrattad av biträdet när jag bad om att få pengarna tillbaka för växten.
biträdet: har du ens katt?
jag: va?
biträdet: då borde du väl veta att katter är djur och djur vet vad de kan och inte kan äta. sådan är naturen, framför allt katter äter inte giftiga växter.
jag: *hänvisar till min katt som tuggade på min mors krukväxter hemma i österbotten för en månad sedan och höll på att dö efter det*
biträdet: man vet ju inte riktigt vad man ska tro... *hånskratta*
jag: *referar till vad jag läste på nätet om att det faktiskt är olagligt att sälja hälsoskadande föda åt både djur och människor*
biträdet: *stoltserar med att hon minsann sålt tiotals sådana under årets lopp*
sen fick jag tillbaka pengarna, och jag frågade ifall biträdet behövde det gamla kvittot som bevis. "nej, jag minns väl nog dig", svarade det sura biträdet. hallå, jag höll ju inte på att stämma deras butik, utan bad bara om att få pengarna tillbaka för skitsnacket hon sålt åt mig, och inte fasiken skulle jag ju ta livet av mina katter utan snarare främja deras välmående lite grann. men lite vänlig kundbetjäning kunde hon väl ändå ha bevarat, för jag var faktiskt vänlig innan hon började snäsa sina svar.
det var det om min intressanta onsdag. snart är det helg igen! och jag har nyligen ätit alldeles för mycket god mat, couscous och kikärtsgryta med majs, så jag är totalillamående nu. tack för mig.
jomen p.s.
parasollsäv låter ju som en fin växt. det är ju ett fint ord iallafall. eller parasoll är.
vilken kärring!!!...min jobbarkompis katt tuggade på någon växt som var gifitig och blev sjuk. skulle jag sätta ner en gifitig växt till SKöldis så skulle ju inte han veta det om det inte vore för nån speciell doft. MODIGT av dig att åka tillbaks! skitbra gjort! power!
ReplyDelete