hiphop-grannens rejvparty

inatt kunde jag inte sova.

OCH DET BERODDE VÄL INTE MINST PÅ ATT KILLEN TVÅ VÅNINGAR UPP HADE VÄRLDENS SUPERREJV OCH PARTAJADE LOSS FÖR HELA SLANTEN.
killen två våningar upp är en hiphop-kille med småflätor i håret.
killen två våningar upp ser inte ut att duscha så ofta.
killen två våningar upp bär hem nya alkokassar och 12-pack minst fyra gånger i veckan.

inatt kom dem till vårt hus klockan halv ett. de brukar allt som oftast lugna ner sig efter ett tag, men en timme senare när både jag och jussi legat vaken, var det inte alls lugnt. de smällde i balkongdörrarna och spelade rock&pop på decibel 700 och skrek och skrattade och väsnades. jag började söka efter öronproppar. när jag funnit dem och vi båda murat igen hörseln och jag inte riktigt kunde höra vad jussi sa, fattade jag att jag nog inte skulle vakna till väckarklockan heller. så ut med propparna och några försök att täppa till hörselgångarna med kudde & händer istället. klockan 02:57 sov jussi som en stock och snarkade som en riktig karl och jag låg fortfarande vaken. och hade exakt en timme kvar tills väckarklockan skulle ringa.

när jag argt väste åt jussi att jag måste gå och ringa på och be dem vara tystare, fick jag inget svar. när jag nästan vrålade att JAG MÅSTE GÅ OCH RINGA PÅ HIPHOP-KILLENS DÖRR OCH BE DEM VARA TYSTARE fick jag heller inget svar, utan jussi sov som ett barn. när jag ruskade på hans axlar mumlade han att jag skulle försöka sova och lägga propparna i öronen för man hör faktiskt iiiingenting. inte ens väckarklockan.

till slut, fem minuter senare, drog jag på mig min vita satinmorgonrock och stack fötterna i tofflorna och brakade upp för trapporna till tredje våningen. och ringde på. när jag ringt på började jag plötsligt ångra mig, ångra att jag inte slet upp jussi ur sängen för att komma med exempelvis. det kunde ju lika gärna hända att gänget i rejvlyan ville slå in käften på mig eller ta ut sina sexuella frustrationer på mig. fast då hade jag en bra plan: skrika jättehårt (wooow). hiphop-killen själv upphöjd i alkoholens ljuva ångor kom och öppnade, tillsammans med en kompis som var huvudet kortare än mig ungefär. jag berättade både argt och artigt att de måste hålla käften. hiphop-killen kunde inte riktigt stå upprätt och hans kompis ville snacka annat. "varifrån kom den här bruden, du vill inte festa, eller?". sen försökte han ge mig en senseull från topp-till-tå-blick som misslyckades brutalt. speciellt som han försökte göra det där smackande ljudet med läpparna/tungan. han försökte också visa hur intresserad han var av vad som fanns under min morgonrock. detta var också en brutal flopp.

rejvgänger stängde dörren om sig och jag sprang ner. i trappan mötte jag på en annan granne som ringt polisen. TACK GUD. så snackade vi med polisen lite grann och så hälsade jag grannen godnatt, gick in till mitt och la mig för att sova. i tre kvart.

när väckarklockan ringde, sov jussi såklart som en stock och hörde iiingenting. när jag sedan försökte peta loss proppen ur ena örat på honom och säga HALLÅ ganska hårt, ryckte han till.
-har grannarna blivit tysta nu? skööönt. kunde du sova?
-hmmm, jag var och ringde på, minns du?
sen berättade jag om dom äckliga grabbarna och om grannfrun som ringt polisen.
jussi blev förfärad och vrålarg och skällde ut mig totalt för att ha gått ENSAM och ringt på MITT I NATTEN på vår tokiga grannes dörr i BARA MORGONROCKEN.
-du kunde väl ha tagit med dig ett baseballträ eller en kofot! eller så kunde du ju ha väckt mig, JAG kunde ju ha gått!

a. vi har inget baseballträ.
b. vi har ingen kofot.
c. jag försökte väcka jussi. and the outcome was: ingen hjälp.

that's my man. han är fortfarande lite sur, haha.