jag står i köket och hör att katten lägger klorna i vår lilla rottingstol (eller wannabe, åtminstone), rusar till händelseplatsen. katt vet att dess klor inte hör hemma i rottingen och lämnar därmed brottsplatsen så fort den hör min raska steg. "dumma katt!" säger jag jätteförebrående och den svarta katten låter pälsen glänsa lite extra när den ganska förnärmat går in i sovrummet. just som jag är på väg bort hör jag hur den klöser i sängen istället. "RUUUUUUDYYYYY!!!!!!" vrålar jag och brakar in i sovrummet, varpå katten rusar upp i katträdet och frenetiskt börjar vässa sina klor i katträdet som är avsett enkom för detta, och stirrar på mig som en skvattgalen vettvilling med röda ögon och klöser och klöser och riktigt väntar på att jag ska ge den skitmycket beröm för att den är så duktig att den vässer i trädet. det gör jag. och ger den kattgodis. fastän jag inte vill. jag är helt enkelt en bra och jättesnäll matte till en provocerande katt-tonårs-tjej.
Haha :)
ReplyDelete